movement

Sen är det tävling snart och jag prickade av mig på ryggsimmet hehehehe. Så känns lite bättre nu fast jag måste öva på medleyvändningarna, måste ta fram den filmen och se bara för det -.- höhöhö

Hörs imorgon! Två lektioner, NO och hemkunskap, hur bra? Slutar efter lunch och sen om jag hinner ska jag slå en plingeling till Rebecka och Selma!

POSSEN

-

Very interesting... älskar min klass ibland.

Korall och mint, mörkblått och knallrosa, rosa och grönt, himmelsblått och trä, pastellrosa och mörkchokladbrunt. Mycket mer spännande än svart och vitt. Fast inte alls lika stilsäkert och tidlöst förståss!

Så allting ordnade sig och idag blev ganska bra bortsett från det som jag precis fick reda på hade hänt... verkligt ledsen för hans skull.

Det gick så bra i skolan och evelina hade kommit tillbaka och jag behövde inte göra franskaprovet och vi gjorde annat som kändes bra. Stadigt.

Träningen gick också bra och det var inte så jobbigt trots att det borde varit jobbigt för mig och jag tror Cameltoe har tagit min vattenflaska -.- Ska sno hans nästa träning bara för det.

---

Jag har fyra fobier. En av dem uppstår inte så ofta så jag brukar inte tänka så mycket på det. Egentligen är jag nog mest rädd för just den men det som är så bra är att det är något som ökar successivt och när jag känner att något är på gång kan jag hindra det, eller iallafall kontrollera det. Det är när det når den värsta av alla grader som jag blir rädd. Det har hänt en gång.

De andra tre uppstår i vardagen. Inte väldigt ofta, men tillräckligt ofta för att det ska hindra mig från att göra vissa saker. Det kan låta väldigt mycket och ibland har jag trott själv att jag inte är rädd egentligen, inte för alla tre, för jag är inte en sån som är känslig för att prata om det. Men när det väl händer, så är det inte lika lätt längre. Jag förstår inte. Jag blir så himla förlamad, så himla fångad, jag försöker verkligen ta mig fram men det är som om det är en vägg framför mig. Jag kan verkligen inte.

Och jag räknar hur många dagar jag har klarat att vara med nya människor utan att de har behövt veta något, utan att de har behövt se mig i det tillståndet och jag känner hur jag växer varje gång. Men jag vet att nån gång, kommer det hända. Och det är inte grejen att de kommer att se det, jag är bara så trött på att förklara för jag vet att det finns vissa som jag måste förklara för. Det är inte heller det att jag bryr mig jättemycket men jag ORKAR inte människor som säger "Jag fattar inte, vad fan är det att vara rädd för?" Eller de som kastar en groda på mig om de VET att jag är rädd för dem. Men de fattar verkligen inte hur allvarligt det är. Vafan liksom? Så himla respektlöst.

De finns ju vissa som inte kan relatera. Det finns ju vissa som inte har funnit sig själva i samma situation, kanske för att de inte har upptäckt sin rädsla än. Kanske för att de är rädda för giraffer men inte vet om det än för att de inte har sett en i verkligheten. Men hur kul är det då om jag binder fast den personen framför en giraff?

Så jag måste alltid så lugnt och sansat jag kan (för jag är förmodligen redan uppretad) försöka förklara, som om personen i fråga är en femåring. Så känns det.

De flesta brukar förstå då. Vissa försöker, men kan inte. Men de respekterar det.

De som inte ens ger det ett försök, det är de jag kan tappa fattningen inför. Gå och bajsa ner er.

Hejdå jag kommer inte våga sova.

Förresten har evelina kommit hem nu. Som jag saknat henne (L)

Imorgon börjar våra egna idrottslektioner :) ska bli kul!

Och så sommarkänslan. Hur kan man egentligen beskriva den? I vilket fall som helst saknar jag de känslorna.

Glöm inte kärleken under sommaren. Det finns inget som är likt det.

Jag är så glad över att jag gjorde både franskan och svenskan i förväg så jag knappt har behövt kolla på grejerna under lovet. Om jag inte hade gjort det hade jag varit pretty much screwed. Ibland är jag så smart, så smart!

Om ni ser mig uppdatera eller vara inne på facebook och göra onödiga saker får ni straffa mig. Jag får göra allt det FÖRST ikväll. Så, inte särskilt lång paus. Kan hända att ni hör av mig på måndag eller tisdag istället, men senast då tror jag! I värsta fall får jag missa träningen på tisdag vilket jag INTE vill. Jag tänker inte simma i cement på filborna. Plus att jag måste träffa linvelinen där emellan. Så, mitt liv suger just nu (det suger inte att jag ska träffa linvelinen :D). c ya

Sen hade vi worst träning ever, eller kanske inte. Nej, den var nog inte så jobbig egentligen men den kändes riktigt jobbig. Herregud, ingen träning på nästan två veckor och jag plaskar som en anka? Kwack. Får jobba upp det snabbt igen! Men kan tyvärr inte göra det imorgon eftersom mitt samhälls/geografi-arbete hindrar mig. Snacka om att jag kommer pusta ut när det är över.

Nej men nu är jag glad igen för jag ska visa lite fina grejer här nu då:)))))))

Hur fint?! Galgen ska inte sitta där utan under foten då, annan färg of course. Haha nä, jag vet inte, lång tid kvar ju. Men skulle vara fint iaf :) Men ta hål i örat ska jag göra snart! Har jag velat ett tag nu så. Nu - back to plugg. Dryyygt. Possen!

Imorgon ska jag leta efter material till min långklänning så jag inte sitter och glor på slöjden som jag gjort den närmsta månaden.. hoppsan. Sen ska jag bestämma mig om vad jag är i mest behov av - kofta, jacka eller blus-sommarklänning-tunika? Jag vill ha allt. Efter det - träääniiing! Vad jag har saknat alla random människor där, ni är så härliga! Ska komma på dödligaste smeknamnet med... okej borde inte kalla honom för det förrän vi har hört med honom att det är okej! (han kommer inte tycka det är okej)

Hörs senare!

Jag fattar verkligen inte detta. Jag har fått en extra dag på mig och till och med tvingats ställa in ett möte med mina vänner som jag planerat ändå för ett tag sen. Samvete här ja. Och om jag inte skärper mig kommer inte min mami låta mig träna i helgen vilket inte får hända för jag har inte tränat på två veckor snart och även om det kommer kännas som om jag simmar i cement så vill man ju ändå träffa alla underbara människor som finns att träffa där.

Och min familj som har varit borta under lovet är äntligen hemma igen och de sitter ute i köket men jag måste plugga.

Men när det är något som jag inte finner något som helst intresse för eller inte ens FÖRSTÅR (och där får jag paya for it för att jag inte ens har bett om hjälp när jag kunde) så kan. jag. verkligen. inte. göra. det. Förrän det är i sista minuten och jag slänger ihop något som kunde blivit så mycket bättre. Heeeeeets.

Gooosh hur länge ska detta fortsätta? Jag är så trött och arg på mig själv. Sämst är jag.

Tack och hej för detta totalt onödiga inlägg. Nu ska jag äta mcdonalds. Pöss.

YOU*RE NINETEEN

YOU*RE GORGEOUS