movement

Jag älskar att skriva. Jag älskar att skriva och jag skriver jättemycket. Mycket mer än vad ni får se i bloggen, mycket mer än vad någon annan vet. Möjligen vet de i min familj. Men de kanske tror att jag pluggar eller ritar när jag skriver för hand eller att jag läser modebloggar när jag skriver på datorn. Så jag tror inte att de vet.

Jag skriver om allt möjligt. Kärlek mest tror jag, fast liksom undermedvetet. Ibland känner jag att jag skriver om något annat men sen när jag är klar och ser vad jag har gjort så är det kärlek. Oftast då, fast inte alltid.

Jag skriver om saker som jag inte förstår varför jag skriver om. Jag skriver noveller, engångsinlägg/artiklar/texter om mina åsikter, dialoger och konversationer, enstaka rader, låttexter utan melodi (melodier är inte min grej). Jag skriver saker jag inte vet vad jag ska kalla. Ofta skriver jag på det sätt att jag har få ord på varje rad, delar upp meningar och sånt. Ibland rimmar det, ibland inte, ibland både och. Ofta är det sammanhängande i vissa delar och osammanhängande i andra. Vissa kanske kallar det dikter, men jag gör inte det. Jag säger texter.

Det finns en person som skriver så bra och fint att jag inte vet vad jag ska göra. Alla, verkligen alla andra jag vet bleknar i jämförelse med henne. Ni kan inte ana detta, det är så oerhört. Jag förstår inte hur någon kan föra över tankar och känslor och bilder, ljud, dofter till orden på det sättet som hon gör. Ni fattar inte hur mycket jag önskar att jag kunde uttrycka mig så. Men på mitt egna sätt då såklart. För jag har börjat kunna se vad som är jag när jag skriver och när jag väl börjar blogga på min egna blogg tänker jag skriva så som jag egentligen skriver. Ni kanske inte kommer kunna förstå, men det är knappt att jag gör det själv.