those who have never been in love
Jag försöker föreställa mig. De vet ju vad det är, de vet ju hur det ska kännas (men de vet inte hur det faktiskt känns), de vet att man ibland måste offra en bit av sig själv, otaliga sömnlösa nätter fyllda med förvirring och smärta bara för att uppleva känslan. Visst måste det finnas folk som vill göra det, frivilligt? Bara för att få veta. Men de vet inte hur de ska göra, eller så vågar de inte.
Hur kan de inte våga? Hur kan de tro att det är modigt att göra en sån sak? Jag vet inte, kanske är det så. Kanske om man ser det så, kanske om det är så att man verkligen ger bort något av ens innersta, ovetande om vad man kommer få tillbaka. Då kanske det är modigt.
Men ni ska veta att det finns ostadiga människor som "vågar". För att de helt enkelt inte kan motstå. Hur stark är man då egentligen? Inte stark någonstans.
