movement

De senaste dagarna har varit... något. Jag har ju tillbringat verkligen största delen med min klass, hoppat över träningar och knappt gjort något annat än att träffa dem. Det är som de flesta har sagt, att det är synd att vi aldrig gjorde såhär tidigare, aldrig skapade den gemenskap som vi har nu så att vi kunde ha ännu roligare och ja. Men vi alla vet också att det aldrig hade funkat. Det hade aldrig varit samma sak. Även om jag inte vill att det ska vara så så inser man ju aldrig vad man har förrän man är på väg att förlora det/har förlorat det. Riktigt tråkigt men let's face it det bara är så. Jag har i alla fall haft de finaste stunderna någonsin med min klass nu på senaste tiden. Det har varit ett jävla helvete många gånger och särskilt detta sista läsåret och jag har många gånger blivit lättad när jag kunde fly från allt genom att t.ex. gå på träningar så jag kunde få variation i mitt umgänge. Men jag vill verkligen inte det, inte just nu. Jag har varit så mycket med min klass nu och jag har inte tröttnat, jag vill inte släppa dem för jag vet inte om jag är redo. Jag hade kunnat göra vad som helst för att vi skulle kunna få mer tid men tiden går så jäkla snabbt. Jag kommer sakna allt, jag kommer sakna alla stunder jag trodde var omöjliga för nu vet jag att de aldrig var det.