me myself and i
I lördags/söndags sov ju jag, Emma och Amanda som sagt över hos Maja. När vi bäddat ner oss och fnissat färdigt så det nästan är helt tyst säger plötsligt Maja rakt ut i mörkret: "Tror ni att människan föds med en personlighet?", vilket resulterar i att alla börjar skratta igen för det är så random.
Men iallafall. Jag har länge tänkt på det. En bekant till mig har en ganska intressant teori (herregud där lät jag som en fjäskare som vill imponera på lärarna). Jag ska försöka formulera detta rätt nu, men han tror (eller vet, han har gått en kurs) att man föds med en personlighet, men det går att ändra på den (tills man är 16 år). Dock är det svårare att ändra en egenskap ju längre man "har haft den". Därför kan det vara svårt att ändra just de egenskaperna som är medfödda. T.ex. är det svårt att bli en glad person om man mestadels har varit arg under sitt liv, men om man helt plötsligt går från att vara ordentlig till att alltid komma försent, kan man bli ordentlig igen om man bara kommit försent under 1 år. Förstår ni?
Det är inte meningen att detta ska vara något vetenskapligt inlägg eller så men OM den teorin stämmer så förklarar ju det varför jag är så usel på att lyssna på mig själv (och varför inga av mina klasskompisar någonsin lyckas "ta tag i skolan" som de alltid säger ;d). Jag har ju alltid velat bli snällare för jag anser att det är en väldigt viktig egenskap. När man ska beskriva sig själv säger majoriteten att de är snälla men jag kan inte helt ärligt säga att jag är det. Inte... inte fullt ut liksom. Jag är ju inte taskig på något sätt men trevlig för mig innebär väldigt mycket. Men jag kan säga att jag bryr mig ganska mycket om folk. Så jag har alltid försökt att bli snällare och det funkar inte. Förr eller senare snackar jag skit och börjar klaga eller skylla ifrån mig. Innebär det att jag kommer vara så resten av mitt liv eller???? Haha. Eller så flummar jag bara ;)
Madeleine
Men iallafall. Jag har länge tänkt på det. En bekant till mig har en ganska intressant teori (herregud där lät jag som en fjäskare som vill imponera på lärarna). Jag ska försöka formulera detta rätt nu, men han tror (eller vet, han har gått en kurs) att man föds med en personlighet, men det går att ändra på den (tills man är 16 år). Dock är det svårare att ändra en egenskap ju längre man "har haft den". Därför kan det vara svårt att ändra just de egenskaperna som är medfödda. T.ex. är det svårt att bli en glad person om man mestadels har varit arg under sitt liv, men om man helt plötsligt går från att vara ordentlig till att alltid komma försent, kan man bli ordentlig igen om man bara kommit försent under 1 år. Förstår ni?
Det är inte meningen att detta ska vara något vetenskapligt inlägg eller så men OM den teorin stämmer så förklarar ju det varför jag är så usel på att lyssna på mig själv (och varför inga av mina klasskompisar någonsin lyckas "ta tag i skolan" som de alltid säger ;d). Jag har ju alltid velat bli snällare för jag anser att det är en väldigt viktig egenskap. När man ska beskriva sig själv säger majoriteten att de är snälla men jag kan inte helt ärligt säga att jag är det. Inte... inte fullt ut liksom. Jag är ju inte taskig på något sätt men trevlig för mig innebär väldigt mycket. Men jag kan säga att jag bryr mig ganska mycket om folk. Så jag har alltid försökt att bli snällare och det funkar inte. Förr eller senare snackar jag skit och börjar klaga eller skylla ifrån mig. Innebär det att jag kommer vara så resten av mitt liv eller???? Haha. Eller så flummar jag bara ;)
Madeleine
Kommentarer
Trackback
